Wild at Heart
Jaha... David Lynch.... hmmm.... vad kan man vänta sig:
1. Symbolik tills man drunknar.
2. Skruvningar i storyn tills man spyr.
3. Betonade detaljer som visar sig vara totalt irrelevanta för historien!
4. Oväntade, men ändå logiska, vändningar i berättelsen.
Wild at heart har för det första väldigt många intertextuella kopplingar till Trollkarlen från Oz. Den har även en hel del planteringar i form av Elvis låtar. och sist men inte minst några intressanta passager där man får fundera om musiken är en del av handlingen eller om det enbart finns till för att förstärka för tittaren(scenen med den kraschade bilen i öknen... om Chris Isaaks låt Wicked Game spelas på radion- varför fortsätter den där den var innan dom stannade, när dom åker?)
Handlingen krestar kring Sailor och Lula, två unga människor som älskar varandra. Något som Lula´s mamma inte gillar... Hon har något emot Sailor, och anlitar en en person att mörda honom. Sailor lyckas dock överleva, men dödar i självförsvar mannen som skulle döda honom. Sailor hamnar därför i fängelse... När han kommer ut så bryter han mot sin villkorliga dom och sticker västerut tillsammans med Lula! Lula´s mamma lejer återigen några torpeder´, som ska ta hand om Sailor!
Som sagt några detaljer är totalt irrelevanta för historien - och tjänar snarast till syfte att virra bort publiken (medvetet dessutom!) Jag köper det, trots allt - Gubben har ju trots allt gjort geni rullar tidigare, som Dune och serien Twin Peaks... så jag förlåter honom. Vad jag inte förlåter är det gudomliga ingripande i form av den goda häxan(intertext till Trollkarlen från Oz, igen!).
Wilhelm Dafoe som äckligt sliskig karaktär, som vanligt... galen och smörig som vanligt!
Nej det här var inte min kopp te, i det stora hela!
Och därmed sjönk Lynch på favvoregisör skalan!
Arrestera hans väska!!!
/R