Sweeney Todd
Här kommer återigen en sån där film som kombinerar ihop två udda genrer. Thrillermusikal har en ganska härlig klang till sig (och det är inte min Tinitus som spökar, vill jag lova!)
En man återvänder från havet till London. Mannen är tydligt ärrad och sliten. Med på båten finns en yngling som ser fram emot den stora härliga staden... Den äldre mannen förklarar och fnyser åt hans inställning, och menar att han snart kommer att inse hur världen verkligen fungerar!
Sweeney Todd är en man som återvänder till London för att hämnas på de som tog hans liv ifrån honom. Han drivs enbart av hämnden. Filmen är ny och jag vill därför inte säga för mycket om handlingen... det nästkommande stycket bör inte läsas av den som inte sett filmen!
*Spoiler* Filmens premiss handlar om att hämnden och hatet är blint och slukar oss hela! Vi kommer inte se något annat och vi tappar vår empati för andra människor. Vidare blir vi oåtkomliga för kärlek från en annan... den berör oss inte och kan inte trösta oss!
En liten utvikning innan betyget:
Anthony Head, som spelar Rupert Giles i Buffy the Vampire Slayer, poppar upp på gatan... och med tanke på avsnittet i Buffyserien "Once more with feeling", så hoppades jag på att han skulle haft en större plats och åtminstone delaktighet i någon sång :)
Filmen ger intertextuellvibbar till Fantomen på operan... även om denna är muskaliskt något tunnare (Fantomen är pampigare!) så tar Sweeney Todd igen det i blodsplatt och mörker! Gillar Burton starkt och kan rekommendera
Big Fish & Beetle Juice, vilka är hans absolut bästa filmer!
Over and out! Nu väntar Drakula här hemma!! (vilket föranleder följande gamla ordvits: Vem är Drak-Ulla... och hur ser hon ut?) *sataniskt skratt* Mua-ha-ha-ha-ha
Återkommer om några timmar
/R