Timbuktu

 
En Afrikansk postapocalyptisk film eller snarare postkrigsfilm. Efter kriget och efter flykten.. de människor som är kvar i händerna på de som segrade.. ett liv i undantagstillstånd, med lagar som sägs vara baserade på religion - men som framförallt är baserade på ett sätt att tolka religion.
 
Detta är en film med hopp som tema. Hoppet om att grannarna ska återvända, hopp om att ens dotter ska växa upp, hopp om att livet ska hitta en väg. Det är även en film om hur den styrande gruppen tvingar människor att leva enligt hur dom bestämt: döttrar gifts bort till militärer, kvinnor måste bära sockor och handskar offentligt.... fotboll är förbjudet och sång och musik lika så... släckande av hopp... någonstans tänker jag på reportage från slummens Brasilien - men där befolkningen spelar fotboll på playan. I den här filmen får människorna inte ens göra det - vilket inte hindrar dom från att springa tillsammans och sparka en låtsasboll!
 
Långa scener med överdrivet långaklipp - det här är ingen klassisk film med en protagonist. Det finns ingen huvudkaraktär som står vinnande i slutet - det här är en film om den jord vi lever på, om människorna som lever i spåren av sina förfäder, med språkliga barriärer uppdragna och underblåsta av Europeiska kolonisatörer flera hundraår tidigare, och som här fortfarande bygger barriärer mellan människor - likväl som religion! Religionsfriheten och utövandet är väldigt tydligt i den här filmen!
 
Udda film - på ett bra sätt!
 
 
 av 5

Kommentera här: