Titeln anspelar på det fransmännen under renässansen och Aristoteles menade inte fick förekomma i ett drama - ett godumligt ingripande - Deux ex machina. Ett gudomligt eller osannorlikt, och osanorligt eller snarast ett ologiskt, ingripande som löser alla problem.
Intertexten till berättelsen ter sig relativt självklar. Asimovs I, Robot; Phillip K Dicks Do androids dream of electric sheep? eller som filmatisering hette: Bladerunner och inte att förglömma Spielberg och till viss del Kubriks skapelse - A.I. Moderna berättelser som Terminator kan tas med och varför inte det sprojlans nya Chappie. Plus många fler. Pinnochio intertexten i denna, liksom i A.I och Bladerunner, är imitationen av mänskligt beteende och en fundamental drift eller vilja, om ni så vill kalla det, att bli en riktig pojke/människa.
Nathan chefen för sökföretaget "blue book", som ska ses som en blandning mellan facebook och google, har bosatt sig långt från civilisationen och utvecklar mänskliga robotar med artificiell intelligens. För att pröva sin skapelses kapacitet till människoliknande tänkande och kännande tar han in Caleb för att utsätta sin skapelses kognitiva förmåga.
Jag ska inte uppehålla er i storyns utveckling, och spoila den, utan går raskt in på vad filmen tillför sci-fi genren.
Sci-fi som genre handlar om teknisk utveckling, tillskillnad från berättelser med mystik eller magi som snarast hamnar under fantasy genren (t.ex. Star Wars, då rymdeposet faktiskt inte handlar om teknik, trots rymdfarkoster. Handlingen kretsar främst kring kampen mellan ont och gott, och "the force"). Den här filmen förflyttar oss inte långt fram i tiden, dt går ganska snabbt att identifiera vår nu tid, som jag nämnt ovan med parallellen mellan filmens företag "blue book" och vårt samtida facebook och google. Tekniken i berättelsen, utöver Ava och de övriga robotarna, är ganska nutida. Det nya/tekniska framsteget i berättandet är naturligtvis de mänskliga robotarna. (Ett smart grepp av regisör och manusförfattarna för att vi som tittar lättare ska kunna närma oss den)
Filmen reser naturligtvis den vanliga frågan inom sci-fi genren: Är detta en önskvärd framtid/utveckling eller borde vi fundera på att begränsa den. Denna typ av fråga hamnar i samma kategori som 6:e dagen med Arnold Schwarzenegger och bröderna/syskonen Wachowskis Matrix - den första om kloning och den andra om datorer och vårt beroende av dom.
spolier- varning på följande:
Jag anser dock att denna berättelse ställer en ny fråga: Vilket ansvar har vi inför vår skapelse, och vilken rätt har vi till dess existens. Om jag skapar en bil så har jag naturligtvis rätt att åka runt och sladda med den, jag kan också plocka isär den, byta delar och förbättra den. I denna berättelse skapar Nathan kvinnliga robotar, och har tillsynes sex med dom - är detta ett brott mot dom som kännande individer? Nathan vill även plocka isär Ava och nollställa hennes artificiella hjärna, efter testerna, för att kunna uppgradera henne - är det mord på hennes personlighet?
Berättelsen sätter, enligt mig, fingret på något mer djupgående än den tekniska utvecklingen - den kan översättas till andra mänskliga sammanhang med beroendeställning: Förälder-barn; Lärare-Elev etc.
Ava använder sin mänsklighet för att ta sig fri från sitt fängelse, hon spelar på och utnyttjar Calebs empati och lust till henne, hon hämnas på sin fångvaktare och tillika skapare Nathan och når friheten utanför. Frågan är varför och vad hon ska med den till... Någonstans svarar berättelsen att överlevnad är den mest grundläggande driften av allt! Och därmed blir detta inte en pinnochio historia, utan strävan efter att se mänsklig ut och agera mänskligt är ett medel för att nå målet för Ava.
Lysande film!
av 5
