Snyggt gestaltande av 70-tal, som vanligt Hr. Alfredsson. Många fantastiska skådisar.... Möjligen ska man se denna film som mer vardagsrealism i relief till glamour och action i James Bond - men visst är det lite gäsp varning.
av 5 av 5 av 5Fearless
Detta alster ryker av "pilot" stämning... var det Carradine´s död som satte stopp för en fortsättning?
Mycket intertext till Kung Fu legenden vari Carradine´s karaktär heter Cane, i denna heter han Crane... mycket mer godis liknelse går att hitta ;)
mja... det här är nog inte värt att betygsätta... jag kan inte bestämma mig!
//R
Kung Fu Killer
En episk film om ett stort kinesiskt inbördeskrig. En film om vänskap, lojalitet, makt och krigets pris.
Uppfriskande att se en film från en annan del av världen, utöver Hollywood och västeuropa... men den var något segdragen
Warlords
Jag minns när jag träffade på det här spelet första gången... jag spelade en atariversion, som antagligen var en kopia - vari man blev direkt inslängd i handlingen... inget knussel; hoppa;springa, vända sig; sträcka; akta sig för lösa golvluckor, som dålde långa spjut; hitta svärd och slå ned skelett etc. Action så det räckte och blev över. Längst ned i det här inlägget så hittad du en film med bilder från det urspungliga spelet (atariversionen!)
Filmen kretsar kring den inadopterade prinsen Dastan. Han hade imponerat på kungen genom att försvara en god vän, mot kungens vakter, och blev därför adopterad. Dastan växer upp med kungens biologiska söner och blir en renomerad kämpe. Han står tydligt på sina undersåtars sida och går i bräschen för att så få som möjligt av de egna soldaterna ska såras eller dö... Samtidigt är han omtyckt av sin far kungen och den äldre brodern. Den yngre är dock tvekande mot Dastan...
Handlingen tar fart när Persien misstänker att ett mindre kungadöme och en helig stad förser Persernaas fiender med vapen... Staden invaderas därför... allt är inte vad det verkar och snart står Dastan anklagand för att ha dödat sin far!
Action i kubik och härliga scenerier. Bra historisk koppling... framförallt med assasinerna (även om de är en smula tillspetsade!).
Kolla f.ö. in en scen där assasinerna jagar efter vår hjälte, över öknen med bergen i bakgrunden... hela scenen känns skulle lätt kunna smälta in i sagan om ringen, då de svartklädda assasinerna på svarta hästar starkt påminner om ringvålnaderna(naz-gulerna)!
- Snabbt actiontempo varvat med hel coola totalbilder över snygga scenerier!Prince of Persia
Inför OS i Paris 1924 tränar en rad brittiska atleter för att nå sin topp till finalen. Olika viljor, olika bakgrunder och olika ställning i samhället. Deras omgivning ser med dom med förhoppning om vad deras insats betyder för landet... Samtidigt ifrågasätts vissa av dom utifrån deras motiv, övertygleser eller träningsupplägg.
Det är inte helt lätt att närma sig en sådan här film, som ligger i ett hålrum mellan att vara en ganska gammal klassisk film, men ändå ligga i den egna tidseran... 1981 gjordes filmen och priser har den fått så det räcker och blir över... vad har den att säga oss 2010? - Mitt svar ligger närmast mot historikerns, snarare än filmkritikern(som inte tyckte den sa så mycket), att den bär med sig en syn på tiden som var efter kriget. Med synen på arisotkrati, som börjar rämna och ett samhälle som står inför förändringar!
Filmen är svårtillgänglig i dagens filmvärld... Konflikterna i dramaturgin är för ytliga och gentlemannamässiga för att tilltala mitt, kanske avtrubbade, filmiska sinne...
Fotot är naturligtvis magnifikt och magiskt.. likaså musiken!
- Har vi blivit avtrubbade med våra samtida filmproduktioner? Allt ska vara snabbt, enkelt och övertydligt i handlingen... Kanske behövs det mer episka berättelser utan inblandning av action a´la Gladiator!?Peace out!
//R
Chariots of fire - Tr...
Världen är på väg och gå under och världens länder förbereder sig inför detta faktum...
Independence day känsla... I arken får man Titanic - men framförallt Poseidon vibbar.... Symboliken när taket spricker i Sixtinska kapellet... precis mellan Guds och Adams finger, är coolt!
Se filmen... men förvänta dig inte mycket från skådespeleriet... Lite Armageddon känsla, stort som fan... men knackar man i plåten så ekar det inuti
- Filmen är helt o.k. Men den är lite platt i skådespeleriet! - Mycket tung film... inte bara längdmässigt. Mycket pengar har plöjts ner i effekter... Men gömmer man sig inte lite bakom de storslagna scenerierna? - Naturligtvis.. vad gör vi och hur agerar vi när skiten träffar fläkten. Hur mycket ego blir vi och hur mycket bryr vi oss om våra äldre och skadade!2012
Det är inte så mycket att säga om den här filmen... mer än att den är hatad av vissa och älskad av andra. Den jämförs naturligtvis mot sina föregångare. Jag tycker nog inte att den är lika stark som de tidigare... men samtidigt finns det ett par roliga detaljer i filmen. Som t.ex. Silvios favorit replik "I tried to get out... an then they pull me back in"... eller min favorit "Could someone please hail Mary" (be ave maria bönen) när dom vill att någon ska ropa på Michaels dotter Mary!
Maktens pris som tema är spännande... slutet på den här filmen, och därmed slutet på det som startade med ett bröllop i del 1, är magnifikt!
/R
Gudfadern - del 3
Henry Hill lockas i tidig ålder in i maffians kretsar... det här är historien om hans liv i detta brödraskap!
Kanske inte den bästa maffiafilm som gjorts, men definitivt på topp tio listan!
/R
Maffiabröder
Den här filmen anses av många vara undantaget för uppföljarfenomenet, som en av filmhistoriens få uppföljare som är bättre än orginalet (Själv skulle jag framhålla Rymdimperiet slår tillbaka!)
Vi får, genom ett parallellberättande, följa Vito Corleones väg till makten och väg till framväxten av hans familj samtidigt som vi får följa Michael Corleones kamp för att bibehålla familjens ställning gentemot andra maktintressenter och domstolar!
Filmen följer samma typ av tempo och har ett liknande tema kring berättandet. Det nya är Vito´s bakgrund och det parallella berättandet.
Jag vill nog gärna frmhålla DeNiro´s skådespelar insats framför Pacino´s... Men sån är jag :)
Bra mastodontrulle!
/R
Gudfadern - del 2
Det här har verkligen varit en sommar i maffians tecken. Den började med att jag fastnade i Soprano träsket, med Aftonbladets kampanj på serien... Sen har det varit allt från Casino, Maffiabröder och nu Gudfadern. Visserligen filmer som man avnjutit mången gång tidigare - men det har blivit en annan tyngd bakom tittandet!
Först till lite humor! Klippet nedan är från ICA´s reklam... en parodisering av inledningen till Gudfadern, men likväl ett utmärkt exempel på begreppet intertextualitet!
Det finns likheter och skillnader... och det är spänningen mellan detta som skapar komiken! :)
Att kategorisera in den här filmen till en specifik genre kan visa sig vara svårare än vid första anblicken. Naturligtvis kan man hävda att det finns en specifik maffia genre... men det är naturligtvis en smula förenkelt (i alla fall för min smak!) Dessutom, så tvingas den som skapar en sådan kategorisering, att muta in parodiseringar som Analyse This/That (vilket naturligtvis inte är några filmer att racka ned på i sig... men du förstår nog vad jag menar!)
Gudfadern filmen/filmerna kretsar naturligtvis mycket kring brott och den undrevärlden och hamnar, vilket gör den till en crimefilm. Det är sällan ett högt klipptempo eller ett uppskruvat tempo i händelseförloppet, inte ens när något likvideras, detta gör att action genren kan uteslutas och dramat blir aktuellt!
Jag vill kategorisera in filmen, främst, i Kostymdrama/episka genren. Anledningen till detta ligger i att det främsta som filmen gör är att porträttera en tid och en företeelse under den tiden. Filmens fokus ligger inte i att visa en huvudkaraktär och dess utveckling från 0-100 utan vill snarare gestalta företeelsen "mafia". - Det går naturligtvis att hävda att Michael (spelad av Al Pacino) inte ingår i mafiavärlden i början av filmen och hamnar utvecklas genom handlingen till att bli gudfadern. Och det är förvisso sant.... Men det är också sant att Michael försvinner från filmberättelsens handling i samband med att han åker till Sicillien. (ja vi får se vad som händer honom... men det är inte det centrala för handlingen! Hans upplevelse blir inte centrala för hans utveckling!)
Filmen innehåller många spännande repliker, som återkommer i moderna maffia filmer: Så som "Sleeps with the fishes" och "I´m gonna make him an offer he can´t refuse"!
Klassisk film som rockar fett!
/R
Gudfadern - del 1
I den här filmen ska ni hålla reda på några roliga symboler och intressanta detaljer.
Först och främst så finns det några åsknedslag, som tydligen ska vara sju - men jag och min bror fick bara ihop sex stycken! Sen finns det tiden som symbol... Den gömms i klockor, men även genom ljud, solnedgångar, tidvatten och naturligtvis i de mänskliga kropparna! Ytterligare intressant är kolibrin, som ska stå för frihet och mirakel/hopp!
Filmen ger ett nytt och fräscht perspektiv på livet, genom Benjamin Buttons bak och framvända liv. Brad Pitt spelar Benjamin, som blir lämnad på trappan till ett ålderdomshem - då hans pappa gripits av panik p.g.a. Benjamins yttre åldrande. Benjamins mamma har dessutom dött i barnsäng, vilket inte gör det lättare... Benjamin blir omhändertagen av en kvinna, som han kommer att kalla för mamma. Denna kvinna är "sköterska" på ålderdomshemmet.
Genom sin uppväxt som åldring och som en i gänget bland de äldre, så lär sig Benjamin att se varje dag som om den skulle bli den sista... och hans omgivning ändras och han lär sig att sakna och uppskatta den tid han får med sin omgivning.
Filmen får en extra dimension av att Benjamin lär känna den några år yngre flickan Daisy. Även om de till det inre är jämnåriga, och Daisy accepterar Benjamin för hans inre, så är ser omgivningen inte på samma sätt... Deras relation utvecklas och är annorlunda genom filmen, så väl som omgivningens syn på dom! (en konflikt som jag tycker borde ha varit djupare i filmen!) Kontrasten mot Daisy och speciellt Benjamins slut är lysande... Den ställer min(vår) egen tidsnoja på ända...
SPOILER!! För vi kan acceptera en äldre persons död och se den som ett naturligt steg... Men i Benjamins fall, så dör han som ett fysiskt (och till det yttre) barn, men som en åldring i det psyukiska... Något som skakar om en!
Budskapet med filmen ligger någonstans att livet börjar och slutar på liknande sätt; vi kan alltid börja om - det är aldrig för sent för det; Njut av livet.
Tokbra film!!!!!!!!!!!!!!!!!
Bättre än Forrest Gump, som har jämförts med!
Ärtor ut!
/R
Benjamin Buttons otro...
Ja vad ska man säga om den här filmen!? Uppföljare har aldrig en lätt tillvaro - av hävd håller de oftast en lägre kvalitet än orginalet (ofta naturligtvis, på grund av att storyn mjölkats ur för att tjäna kosing... och att skådespelare kräver mer pröjs och byts ut!)
Parallellberättandet mellan händelserna kring Jerusalem och händelserna i Sverige håller liv i berättelsen. Filmen är ganska okej så långt... sen bryter den rena stölden ut, och filmen övergår till att bli en blek Braveheart kopia... istället för irländare, så har vi norrmän som kommer till undsättningen osv. Nja det här håller inte riktigt... den får en tvåa - men då är jag snäll!
/R
Arn - Riket vid vägen...
Den här filmen tar upp västRoms fall och bakgrunden till excalibur myten. Ben Kingsley funkar som trollkarl/strids"munk" och Colin Firth är trovärdig... Stormningen av Capri är cool, men slutstriden andas förmycket av slaget vid Helmsklyfta, från Sagan om ringen!
Filmen funkade... den var lagom. En svag trea!
/R
The Last Legion
Den traditionella svenska filmen är allt som oftast en buskis eller en komedi... den typiska svenska filmen är Åsa-Nisse; Drömkåken; Jönssonliganfilmerna; Sällskapsresan etc. Vilket naturligtvis en Bergmanfantast skulle opponera sig emot.(och visst generaliserar jag grovt!) En svensk film är heller ingen blockbuster och något som håller en låginternationell standard(med få undantag!).
Nu har det dock ansamlats stora ekonomiskamedel och en diger lista av välrenomerande skådisar kring Arn-projektet och då står naturligtvis den svenska filmhedern och faller, med ett eventuellt misslyckande!
Det är naturligtvis med detta i bakhuvudet som mina förväntningar på filmen påverkar mitt sätt att se den här filmen!
På något sätt överlever filmen.. men den känns seriemässig... och visst var detväl tänkt att den ska styckas upp och sändas i korta episoder... Min främst kritik är dock att utifrån filmen(jag har inte läst boken!) så finns det egentligen ingen mening med att Arn åker till Jerusalem! Han är nämligen taktiskt och och stridsmässigt färdigutvecklad! Han lär sig inget som gör detta viktigt! Och hans botgörelse och den förlåtelsehan får, inför gud och främst den kristna församlingen, av att bege sig dit hamnar i skymundan! Arn som tempelriddare blir därmed ganska överskattat!!!
Trots min sågning så hållerden här filmen en hög SVENSK standard.
3:a
2kakor
/R
Arn
Inte helt överjävligt dålig dock! Enkel och rak rulle... lätt att förstå och hänga med i!
Peace out!
/R