Arn
Den traditionella svenska filmen är allt som oftast en buskis eller en komedi... den typiska svenska filmen är Åsa-Nisse; Drömkåken; Jönssonliganfilmerna; Sällskapsresan etc. Vilket naturligtvis en Bergmanfantast skulle opponera sig emot.(och visst generaliserar jag grovt!) En svensk film är heller ingen blockbuster och något som håller en låginternationell standard(med få undantag!).
Nu har det dock ansamlats stora ekonomiskamedel och en diger lista av välrenomerande skådisar kring Arn-projektet och då står naturligtvis den svenska filmhedern och faller, med ett eventuellt misslyckande!
Det är naturligtvis med detta i bakhuvudet som mina förväntningar på filmen påverkar mitt sätt att se den här filmen!
På något sätt överlever filmen.. men den känns seriemässig... och visst var detväl tänkt att den ska styckas upp och sändas i korta episoder... Min främst kritik är dock att utifrån filmen(jag har inte läst boken!) så finns det egentligen ingen mening med att Arn åker till Jerusalem! Han är nämligen taktiskt och och stridsmässigt färdigutvecklad! Han lär sig inget som gör detta viktigt! Och hans botgörelse och den förlåtelsehan får, inför gud och främst den kristna församlingen, av att bege sig dit hamnar i skymundan! Arn som tempelriddare blir därmed ganska överskattat!!!
Trots min sågning så hållerden här filmen en hög SVENSK standard.
3:a
2kakor
/R