Amour
En drama enligt genrens alla regler.Långsamt tempo med dialog och interaktionen i fokus.
Filmiskt är den ett mästerverk, med den uppspelade handlingen i icke kronologisk ordning (SUJET). Handlingen börjar i slutet, med brandmän som tar sig in i en lägenhet. Brandmännen försöker ta sig in i ett stängt rum från två håll... dörrarna är låsta och tejpade - brinner det där inne? Samtidigt är brandmännen lugna och metodiska, dom har inte ens slangar eller gasmasker på sig. I rummet ligger en äldre dam på sängen - död och prydligt upplagd i fin kläder. Hennes händer är lagda i kors över bröstkorgen och med handskrivna brev lagda i ordning. Av hennes uttorkning och allmänna utseende kan man anta att hon legat på detta sätt en tid... tejpen var naturligtvis till för att hindra lukten av henne att sprida sig. Fönstret i rummet är öppet - ett ytterliggare bevis för att någon velat dölja hennes död.
Handlingen kretsar kring paret som lever i tillsammans på ålderns höst. Dom har funnits till för andra. Hjälpt en välkänd pianist att bli det han blev. Dom har en gemensam dotter som dom till en början med är oroliga för - Hon har ett stormigt äktenskap med någon form av musiker, som notoriskt verkar vara otrogen mot henne... en utlänning--- vilket märks i en scen, som dottern och hennes man pratar med varandra på engelska.
Frun blir förlamad på höger sida av kroppen, och mannen lägger ned all möda för att hjälpa och finnas till för sin livspartner. Genom filmen får vi aldrig veta hur mycket tid som förflyter - dock gör sig tiden påmind av kvinnans ständigt försämrade tillstånd.
Jag ska inte avslöja för mycket men vill ändå lyfta fram duvan - som en symbol för frihet och den äkta mannens känsla av instängdhet... Tillika scenen med hans mardröm där han står med vatte upp till knäna!
Filmen sitter som en käftsmäll och är definitivt inte för den veke. Aristoteles menade att varje drama ska ha sitt Katharsis, sin rening... den här filmen skapar ingen rening och får mig inte att, att inte[!], vilja göra uppror - den får mig att fundera över hur mina äldre släktingar har det, och hur min egen åldershöst kommer att te sig... hur går det för de människor som är ensamma? Vem ser den "friska" parten av de åldrande tu?
Svårt att sätta betyg - tänkvärd film, helt klart!
av 5